Kvinnors nätverks rapport för projektet IWSFs 12e Konferens

Förklaringar och svar till viktiga frågor

Vi känner oss förpliktigade att besvara de frågor som säkerligen dyker upp vid läsningen av rapporten. Vi anser att det är mycket viktigt att ta del av följande uppgifter innan rapporten studeras.

1. Varför lämnas projektrapporten så sent?

Anledningen till förseningen var projektledarens vägran till samarbete med Kvinnors nätverk. Vi fick aldrig några rapporter om projektet från Haideh Daragahi.

När det i mitten av oktober visade sig att Haideh, utan Kvinnors nätverks vetskap och i Kvinnors nätverks namn, hade skickat ekonomiska rapporter/redovisningar till våra bidragsgivare krävdes hon skriftligen att avsluta konferensens speciella postgirokonto, att lämna in projektets ekonomiska redovisning, inklusive alla kvitton och verifikationer i original och alla kontoutdrag till och med första november 2001 (A-01).

Hon vägrade att göra detta. Hon lämnade endast in en pärm innehållande kopior av vissa verifikationer. Varken vi eller organisationens revisorer kunde acceptera de inlämnade verifikationerna som en redovisning (A-02). Det tog några dagar innan vi med hjälp av socialtjänstförvaltningen fick henne att lämna ytterligare dokumentation. De nya verifikationerna var endast den del av dokumenten som Haideh hade för avsikt att lämna till Näringsdepartementet.

Haideh ansåg att Kvinnors nätverks ansvar begränsas till den del av pengarna som bidragsgivarna har satt in på organisationens ordinarie postgirokonto. Enligt Haideh ska konferensens speciella postgirokonto betraktas som hennes privata konto utan någon anknytning till Kvinnors nätverk. Det ska tilläggas att kontot öppnades av Haideh efter överenskommelse med oss (firmatecknarna). Från allra första början annonserades kontot i organisationens radioprogram och hemsida ut som Kvinnors nätverks speciella postgirokonto för konferensen:
PG 453 0368-9 Kvinnors Nätverk (IWSF).

Dragkampen om kontoutdragen varade till mitten av november 2001 och våra försök att få Haideh att lämna alla verifikationer från konferensen misslyckades. För att få tag på originalverifikationer/kvitton och övrig befintlig dokumentation blev vi tvungna att vända oss direkt till bidragsgivarna (Svenska Institutet, Kulturrådet och Stockholms universitet). Vi bad dem att ge oss alla dokument och en kopia av den rapport/redovisning som Haideh hade lämnat till dem. Vi fick alla begärda dokument i mitten av december 2001. Därefter har det tagit två månader att ställa samman rapporten.

2. Varför kunde vi inte godkänna de rapporter som Haideh hade lämnats in i Kvinnors nätverks namn?

Agerandet i sig är att betrakta som en brottslig handling. Att Haideh har lämnat rapporter och redovisningar i Kvinnors nätverks namn till bidragsgivarna, utan kännedom och tillstånd från dem som har ansvaret för föreningens ekonomi, samt utan hänsyn till revisorns protester och våra upprepade och tydliga varningar, är ett grovt fel.

Trots allt skulle vi kunna godkänna rapporterna efterhand om de inte innehöll oegentligheter eller felaktigheter. Därmed skulle frågan omvandlas till en intern angelägenhet. Men oegentligheterna i de inlämnade rapporterna var så allvarliga att vi inte kunde blunda för dem. Det faktum att vissa bidragsgivare hade godkänt rapporter som de hade fått av Haideh kan inte föranleda Kvinnors nätverk att ha överseende med oegentligheter eller hålla tyst om det. Det är mot våra grundprinciper. Vetskapen om att våra bidragsgivare fått felaktiga rapporter i vårt namn och godkänt dessa, gör vårt ansvar att rätta till det hela ännu större.

Som förening är vi ansvariga att arkivera alla verifikationer/ekonomiska dokument i flera år för eventuella statliga eller interna revisioner. Vi kan endast göra det om dokumenten är Kvinnors nätverks egna dokumentationer som vi stolt kan visa upp och vars riktighet vi kan bekräfta.

Trots att konferensen var ett projekt och därför skulle det ha en enda allomfattande rapport/redovisning skrev Haideh olika rapporter till olika bidragsgivare. Varje bidragsgivare fick en redovisning motsvarande deras bidrag (en samling av kvitto och utgiftsposter som var lika mycket som bidraget). Ingen bidragsgivare fick dock se rapporten i sin helhet och de totala räkenskaperna. De har därför inte haft någon möjlighet att bedöma rimligheten i redovisningarna.

Som exempel kan vi ange den redovisade utgiften för telefoni/post motsvarande 1574 kronor i den rapport som Svenska Institutet fick. Deras revisor har troligen ansett det som ett rimligt belopp, kanske till och med beundransvärt sparsamt av arrangörerna. Men de skulle finna det orimligt om de hade sett att de totala redovisade utgifterna för telefoni/post uppgick till drygt 19 000 kronor. Har man har tillgång till hela materialet framgår denna orimlighet tydligt.

Samma instans (Svenska Institutet) fick rapport om flygbiljettkostnader för 49 900 kronor och godkände detta utan att kunna se den totala redovisade flygbiljettkostnaden som uppgick till 120 000 kronor, vilket eventuellt skulle ge dem en annorlunda helhetsbild.

Stockholms Universitet tog på sig att betala kostnaderna för en tolk från USA (Badri Borhan). De fick aldrig veta att hon inte hade några uppgifter som tolk, varken före eller under konferensen. Hon ingick istället i biljettförsäljningsgruppen. Samma grupp som enligt Haideh har glömt hur många biljetter den sålt eller hur stora intäkterna av biljettförsäljning varit.

Stockholms Universitet gick vidare med att stå för arvodet till en tolk (Sabri). De fick dock aldrig veta att ytterligare fem tolkar ställde upp helt gratis. De fick aldrig möjligheten att fråga om särbehandlingen av Sabri.

Vi har inte godkänt de uppdelade rapporterna till bidragsgivarna då ett sådant förfarande omöjliggör en riktig kontroll/revision. Bidragsgivarna begick inget fel när de godkände redovisningarna som hade inlämnats av Haideh eftersom de inte hade tillräcklig information för att kunna ifrågasätta rapporterna. Det enda frågetecknet är varför de inte begärde Kvinnors Nätverks revisorers godkännande innan de godkände redovisningen. Endast Näringsdepartementet krävde, med all rätt, revisorernas yttrande/godkännande och därmed erkände organisationens revisorer som de ansvariga för den ekonomiska rapporteringen. Detta är vi mycket tacksamma för.

En annan viktig felaktighet i Haidehs redovisning är det att intäkterna av biljettförsäljningen på plats inte är redovisade. I rapporten till Kulturrådet (A-03) nämns inga intäkter alls av biljettförsäljning. I blanketten som användes för rapportering kräver Kulturrådet, klart och tydligt, redovisning av alla intäkter. Ändå redovisar inte Haideh intäkterna från biljettförsäljningen. Redovisningen nöjer sig med att ta upp listan över bidrag.

Andra dokument tyder på att detta inte är någon tillfällighet eller ett misstag. När Kvinnors Nätverks nya styrelse krävde i sitt brev (2002-01-24) en vidimerad rapport om biljettförsäljningen och intäkterna (A-04), och samtidigt varnade för rättsliga konsekvenser om Haideh skulle negligera kravet, vägrade Haideh att lämna en officiell rapport till styrelsen (A-05). Hon vägrade att ta ansvar för vad hon hade tagit på sig att göra.

Att använda Leila Qaraees uttalande om volymen av biljettförsäljning är ett orättfärdigt försök att lägga skulden på henne. Haideh vet mycket väl att Leila skriftligen drog sig ur samordningskommittén den 9/6 2001 i protest mot Haidehs härsklystna ledarstil. Leila hade ingen del i billjettförsäljningen eller i upprättandet av försäljningsgruppen och biljettkontrollanter.

3. Varför förekommer det ungefärliga uppgifter i vår ekonomiska redovisning?

KNs rapport och den rapport som Haideh har lämnat till bidragsgivarna skiljer sig åt på flera punkter. Vi har inte godtagit vissa av de redovisade utgifterna. Detta kan vara en del av konflikten mellan KN och Haideh. Men så länge Haideh vägrar att föra en dialog med KN och så länge hon tackar nej till att tillsammans gå igenom de ekonomiska rapporterna är vi tvungna att endast acceptera KNs rapporter som sanning och underlag. Sådana siffror är inte osäkra eller ungefärliga i våra rapporter utan är noga uträknade men kan i framtiden komma att rättas till ytterligare.

Den enda ungefärliga uppgiften i vår redovisning är den som gäller kontantförsäljningen av inträdesbiljetter.

Vi vet exakt hur mycket biljetterna kostade. Det är också känt att deltagarna har köpt biljetter och fått varsin namnbricka. Vi känner däremot inte till det antalet sålda biljetter eller den exakta biljettintäkten. Det är Haideh som är projektledare och hon har uttryckligen sagt att det är omöjligt att känna till den exakta försäljningssumman (A-05) samt att hennes biljettförsäljare inte minns något. Hennes "gissning" är att denna försäljning skulle ha gett en summa på 48 000 kr (intressant är dock att hon inte har satt in en enda krona av ens dessa påstådda biljettintäkter på det konto som är speciellt tillägnat konferensen). Haidehs uppskattade summa är enligt vår mening inte trolig. Denna summa stämmer inte heller alls med de uppgifter hon själv gick ut med i föreningens radio två månader efter konferensen. Om vi antar att inträdet var gratis och inte kostade deltagarna något alls och att man endast tog betalt av de som ville se Hadi Khorsandis stå-upp komedi - denna kostade 90 kronor per biljett - borde inkomsten från endast denna kontantförsäljning ha varit runt 60 000 kr.

Våra uträkningar angående kontantförsäljningen är baserade på Haidehs egna uttalanden i radio 19 augusti 2001 och uppgår till cirka 137 000 kronor (A-06 och A-07.)

I avsaknad av ekonomiskt underlag har vi inte haft någon mjölighet att ge exakta uppgifter. Där uppgifterna varit ungefärliga har detta dock också klart framgått i den ekonomiska rapporten.

Vi vill poängtera att själva summan intjänade pengar från kontantförsäljningen inte är av högst betydelse. Det som är viktigast i sammanhanget och som vi även har avkrävt och kräver projektledaren är att hon ska lämna oss underlag för sina påståenden. Vi har också krävt att dessa underlag ska vara undertecknade av henne och två andra, vilka ska vara ansvariga medlemmar av biljettförsäljningsgruppen. Om så underlagen skulle visa på en summa som till och med understiger Haidehs gissning så skulle vi godkänna denna summa och använda den istället för den nuvarande ungefärliga summan i vår ekonomiska redovisning. Det är en nödvändighet för oss att de ansvariga tar sitt ansvar och själva befäster sanningshalten i sina uppgifter.

Som sen tidigare känt fick styrelsen vid KNs årsmöte i december inte ansvarsfrihet i fråga om konferensprojektet. Vi behöver nämnda biljettförsäljningsunderlag inte bara för att rentvå KN inför bidragsgivare och allmänhet utan även för att få ansvarsfrihet vid extrastämman som kommer att äga rum i mars.

Sammanfattningsvis har vi varit tvungna att ge ungefärliga uppgifter i den ekonomiska redovisningen som en följd av Haidehs ansvarslösa beteende.

En annan punkt i frågan är att vi tror på att det är lika viktigt med en korrekt redovisning av biljettförsäljningen och dess intäkter som det är viktig med redovisningen av Näringsdepartementets bidrag. Att konferensens deltagare inte har jurister och revisorer till sin hjälp betyder inte att vi kan använda deras pengar godtyckligt. Det är viktigt att notera att när KN sökte ekonomiskt stöd hos statliga och ickestatliga organ uppgav KN att bidraget behövdes för att sänka priset på inträdesbiljetterna så långt som mjöligt. Detta för att även den mindre välbärgade skulle kunna ha mjölighet att besöka konferensen. På grund av det sagda ser vi det som alla bidragsgivares rätt att ha tillgång till exakta uppgifter även i fråga om inkomsterna från inträdesbiljettförsäljningen och användandet av dessa intäkter.

Bidragsgivarna ska inte behöva acceptera att kostnaderna är deras sak och intäkterna arrangörens, eller rättare sagt projektledarens, privata angelägenhet.

4. Vem ansvarar för att pengarna återgäldas?

Det var inte privatpersonen Haideh Daragahi som beviljades ekonomiska bidrag. Inte heller har Ert ekonomiska bistånd varit menat åt IWSF. Genomförandet av konferensen var ett projekt som KN hade beslutat sig för och det skulle ha genomförts även om man inte hade kunnat locka bidragsgivare. KN var ensamt ansvarigt för konferensen och det var också till KN som Ni lämnade Era bidrag. Haideh har i de brev Ni erhållit från henne varit en representant för KN och hon har också undertecknat breven som sådan. Det var KN som gav henne denna representation och likaså ansvaret att genomföra konferensen. Det var även KN som gav henne fullmakt att öppna ett särskilt konto för utgifter förknippade med projektet. På denna grund är Haideh ansvarig inför KN och KN är ansvarig inför Er.

Det var vi och inte Ni som gjorde misstaget att sätta tillit till Haideh. Ni har i god tro valt att hjälpa KN i dess arbete och Ni ska inte behöva råka i konflikt eller plikta för denna generositet. Haideh Daragahi har lämnat KN men vi som tillsammans med Haideh var ansvariga för KN vid tiden för konferensen tar på oss ansvaret att betala tillbaka det som tillhör Er. Vi ser detta som en följd av vår kanske naiva tilltro till Haideh och priset som måste betalas för denna erfarenhet.

För oss kan värdet av den tilltro Ni har visat oss inte mätas i pengar. Även i detta misslyckande vill vi bevisa att Ni kan lita på KN. Ni ska kunna lita på att KN även i de värsta av kriser fortfarande kommer att bestå av personer som håller fast vid sina löften och det ansvar de har påtagit sig. Den som inte klarar av dessa krav har ingen plats hos oss.

5. Vem tillhör överskottskapitalet?

Haideh har vid valet av interimsstyrelse i föreningen Kvinnors Rätt - hennes nya förening - och de dokument som hör dit och som också återfinns publicerade på Internet (A-08) sagt att dessa pengar enligt IWSFs stadgar tillhör IWSF. Detta är första gången vi får det i skrift att man genom åberopandet av en organisations stadgar kan bli ägare till en annan organisations pengar.

Som framgår av de brev där vi ber om det ekonomiska stödet var bidragen inte menade åt IWSF. Bidragen söktes istället åt en i Sverige etablerad och registrerad organisation och med det specifika syftet att arrangera en specifik konferens i Stockholm. Eventuella intäkter från denna konferens tillhör inte KN och de tillhör inte heller IWSF. Båda dessa organisationer är ideella och utan vinstsyfte. Om IWSFs stadgar vill något annat borde detta ha meddelats oss i förväg. Vi skulle då ha tydliggjort detta för bidragsgivarna och meddelat att överblivet kapital skulle komma att tillfalla IWSF.

Det är viktigt i sammanhanget att känna till att den organisation som tar på sig ansvaret att arrangera en av IWSFs konferenser också själv står som ansvarig eventuella förluster. Den som har rätt till vinsten är den som ansvarar för en eventuell förlust. KN hade ansvaret för eventuella förluster och hade sådana uppkommit i projektet hade KN fått betala ur egen ficka. Enligt vad vi erfar har detta också hänt minst en gång i USA. Vad gäller den ekonomiska vinsten drivs dock KN, såsom redan nämnt, utan vinstsyfte och det är inte meningen att det ska uppstå någon ekonomisk vinst ur vårt arbete för kvinnorörelsen.

Vi hade som mål att ge en klar och fullständig ekonomisk rapport till alla våra bidragsgivare och dela ut överblivet kapital bland bidragsgivarna i proportion till deras bidrag. Vi ville ge exakt information om hur mycket pengar de har innestående hos KN och sedan be dem själva bestämma vad de ville skulle ske med det kapitalet. Vi hade kunnat föreslå att de skulle låta restkapitalet gå till IWSF för kommande konferenser av samma typ som konferensen i Stockholm. Vi hade också kunnat tipsa om andra viktiga mål att spendera dessa pengar på. Enligt vår uppfattning tillhör dock de resterande pengarna bidragsgivarna.

Idag är läget något annorlunda. Fyra av bidragsgivarna har godtagit de rapporter de erhållit av Haideh och räknar bidragen som till fullo spenderande.

IWSF har enligt våra dokument inte bara avstått från att ge ekonomiskt stöd till konferensen utan man har även struntat i att sätta in på konferenskontot de pengar som kommit in från biljettförsäljningen i USA och Kanada. Därför så skulle inte ens en proportionerlig utdelning av överskottskapitalet ge IWSF någon del i dessa pengar.

Det bästa och enligt vår mening mest korrekta vore om överskottet tillföll Näringsdepartementet och det Jämställdhetsprojekt som pågår inom detta departement som också varit projektets största bidragsgivare med ett bidrag på 300 000 kronor. Om övriga bidragsgivare också vill ha del av överskottet kan de sedan förslagsvis kontakta och komma överens med Näringsdepartementet i ärendet. Av överskottskapitalet finns en summa på 39 940 kronor i KNs kassa (A-09) och detta kan KN när som helst återbetala.

6 . Vilken är Vår förhoppning och vad ber vi Er om?

Tyvärr har vi hittills inte lyckats i våra försök att få tillbaka från Haideh de summor hon innehar. Beroende på vilken version angående antalet sålda biljetter som är sann, är hon skyldig konferenskontot en summa på mellan 120 000 och 300 000 kronor. Hittills har alla våra vädjanden till henne förblivit obesvarade och den enda väg som återstår för oss är att ta ärendet till domstol. Vi har också redan tidigare varnat henne för just detta (A-04).

Vi ber var och en av Er att använda all den auktoritet och den influens Ni har till att övertyga Haideh om att hon bör överlämna den faktiska biljettförsäljningsrapporten till oss samt lämna tillbaka överskottskapitalet.

Även om någon skulle kunna dra sig undan sitt ansvar gentemot KN genom att anklaga föreningen för att ha begått diverse missdåd kan denna person inte vara Haideh Daragahi som ju själv var föreningens ordförande under tre år. Haideh har under många år hjälpt olika människorättsorganisationer och det kostar mycket att klaga på en sådan människa. Vi vill ge Haideh alla chanser och när vi nu ber er om hjälp med att övertyga henne är det för att vi inte längre ser någon annan utväg.

Dessutom vill vi även be er om en rimlig tidsfrist tills vi kan återlämna de summor vi till dags dato inte har i vår ägo.

Med tack för all Er hjälp

Leila Qaraee

Azam Qarai