Nolltolerans mot kvinnoförtryckMan måste se till individen före kulturen, säger Haideh Daragahi från Kvinnors Nätverk och radioprogrammet Kvinnors Röst i Stockholm Från en källarlokal i Hägersten i Stockholm sänder kvinnors nätverk radio varje söndag mellan tolv och två. "Kvinnors röst" sänds på persiska, en av programledarna är Haideh Daragahi. Internationalen träffade henne på Kvinnors nätverks kontor i Gamla stan. Haideh Daragahi väjer inte för att prata om våldet mot kvinnor bland iranier och andra invandrargrupper. På en debatt i Kulturhuset i Stockholm i mars i år hävdade hon att kvinnoförtryck har både med politik och kultur att göra. För det får hon skäll av andra iranier som tycker att man inte ska prata nedlåtande om den egna kulturen eftersom det spelar rasisterna i händerna. Våldet är universellt Våld finns i alla kulturer, säger hon . uttrycket varierar beroende på den dominerande kulturens värderingar. I Iran har förutsättningarna för en stark kvinnorörelse funnits sedan början av 1900-ta-let, men på grund av politisk diktatur har gräsrotsrörelsen aldrig fått chansen att utvecklas. Iran har dominerats av mullorna de senaste 21 åren och eftersom våld mot kvinnor enligt den islamska lagen inte är ett brott har situationen förvärrats drastiskt. Kvinnofientlig kultur är inget som kan försvaras i kulturens namn menar hon. När man säger att man respekterar andra kulturer och inte vill lägga sig i säger man egentigen att man respekterar gubbarnas rätt att inom ett särskilt etniskt samhälle förtrycka sina barn och kvinnor. Jag har noll tolerans! Noll tolerans mot kvinnoförtryck oavsett i vilken kultur det äger rum. Hennes nolltolerans omfattar kulturrelativismen också, ett begrepp som hon funnit är väldigt starkt i Sverige. Med kulturrelativism menar Haideh Daragahi att människor tar mer hänsyn till kultur än till individen. När man säger att man respekterar andra kulturer och inte vill lägga sig i säger man egentligen att man respekterar gubbarnas rätt att inom ett särskilt etniskt samhälle förtrycka sina barn och kvinnor. Att säga att det som är bra för mig kanske inte nödvändigtvis är bra för grannens dotter, det är rasistiskt. Hon blir upprörd när hon pratar om svenskarnas och iraniernas flathet. Det ser inte till människan, till individen, utan plötsligt blir vi kulturella varelser som är fångade i våra kulturer. Det är så enkelt egentligen. Det handlar bara om att välja sida och se att det finns motsättningar inom olika kulturer. Att hålla tyst i rädsla för att rasisterna ska utnyttja situationen är ingen lösning. Någon måste betala för tystnaden, i det här fallet blir det kvinnor och barn som offras, det kan man inte gå med på. Fel bygga moskéer Motkulturer har alltid funnits, det är de som drivit utvecklingen framåt. Svenska feminister har kämpat i hundra år för att få till stånd ett samhälle där kvinnor respekteras, åtminstone i lagen. Det är förbjudet att våldta, att misshandla och båldföra sig på kvinnor. Men många av dagens feminister vägrar att se att det finns samma kamp bland de som tillhör den islamiska kulturen både i Iran och här i Sverige. Haideh Daragahi är också kritisk till att staten stöder den islamiska kulturen genom att uppföra nya moskéer. Det är inte rätt att stödja en institution som sprider kvinnofientliga lärdomar och aktivt förtrycker kvinnor. Som vedborgare är jag mot kyrkan också. Men det är lite skillnad, kyrkan har inte samma inflytande i samhället som mosken och dess präster har. Hon retar upp många med sin kompromisslöshet. Men hon har många med sig också. I söndag när hon pratade om Rissnesvåldtäkten i radion ringde en man in och var upprörd. Han sa att han inte känner igen sig i de män som ser kvinnor utan slöja som horor, tvärtom kände han sig kränkt varje gång han ser en kvinna i slöja. Eftersom det innebär att alla män definieras som potentiella våldtäktsmän. Haideh Daragahi är glad över att så många iranska män engagerar sig och vågar säga ifrån offentligt. Hon säger att det svenska samhällsklimatet där det trots allt finns en värdering som säger att kvinnor och män ska vara jämställda har gjort det lättare för många iranier och andra invandrare att ställa sig på kvinnornas sida. Ina Ghal |