Kultur- ingen ursäkt för förtryck

- Eftersom jag som 40-åring hade kämpat för mina rättigheter i Iran och suttit i fängelse för det, kan jag inte bara tiga när jag ser hur unga tjejer i det demokratiska Sverige inte far klä sig hur de vill eller ha pojkvänner, säger Azam som leder tjejprojektet "Dalila".

På väggen bakom bordet där vi sitter hänger en vacker röd väv från hennes hemland Iran. Azam och de andra kvinnorna i nätverket kämpar för att invandrarkvinnor ska fa behålla sin kultur och sitt språk samtidigt som de far samma möjligheter och rättigheter som infödda svenskar.

Föreningen "Kvinnors nätverk" uppstod kring det persiska radioprogrammet "Kvinnors röst" som sedan år 1994 ljudit varje söndag på närradion. Programmets telefonväkteridel utvecklades efter hand till en praktisk stödverksamhet. Numera finns också turkiska, kurdiska, somaliska, sydamerikanska och svenska kvinnor bland de aktiva.

Skenhelig kulturrelativism

Sedan fyra år tillbaka far "Kvinnors nätverk" resurser från socialtjänsten så att de kan hyra en lokal och ha tre deltidsanställda. De stöder och hjälper invandrarkvinnor som är på flykt från sina män eller familjer, bland annat i deras kontakter med myndigheter. Samtidigt försöker de förändra attityder.

- Vi kan inte acceptera att förtryck och misshandel av kvinnor ursäktas med hänvisning till kulturella och religiösa skillnader. Tyvärr har det ofta varit fallet. Svenska myndigheter har varit rädda för att blanda sig i vad de uppfattat som invandrarnas kultur och har på det sättet blundat för förtryck, säger Azam.

Hon kritiserar den kulturrelativism som hon tycker varit dominerande i Sverige. Det gör henne arg att svenska politiker och myndigheter till exempel tillåter att minderåriga invandrarflickor blir bortgifta utomlands.

- 13-åriga tjejer som kommer hit med intyg över att de ingått äktenskap i till exempel Iran eller Syrien far sina äktenskap godkända. Det låter fint att man tar hänsyn till invandrarnas religion och tradition men i praktiken är det jätterasistiskt. Om man anser att det är pedofili när en svensk man gifter sig med en minderårig, varför ska det då inte gälla utländska m än? Varför ska man ha en annan lag för utlänningar på grund av deras tradition och religion när Sverige är ett sekulariserat samhälle, frågar Azam upprört.

Som ett annat exempel på myndigheternas flathet nämner hon muslimska friskolor.

- I ett TV-reportage som sändes för ett tag sedan intervjuades ansvariga vid några sådana skolor. De menade att det är okej att man agar barn och att sexualundervisning inte hör hemma i skolan. Trots sådana här kontroversiella uttalanden far skolorna fortsätta sin verksamhet.

I kläm mellan två kulturer

- Den vanligaste orsaken till att kvinnor och flickor kontaktar oss är misshandel eller andra former av överdriven kontroll. Särskilt yngre tjejer upplever att de inte far leva på samma sätt som jämnåriga svenska t j ej er. Det kan vara allt från att de blir kallade horor till hot om att bli bortgifta, säger Valenka VidaI-Molina som är jurist och fodd i Sverige av chilenska föräldrar. Hon arbetar deltid som informatör och juridiskt sakkunnig i organisationen.

För tre år sedan startade "Kvinnors nätverk" tjejprojektet Dalila. Jourverksamheten vänder sig till utsatta flickor mellan 12 och 25 år. Azam, som är projektledare, betonar att många flickor lever mellan två kulturer, utan att känna sig hemma i någondera. Genom "Dalila" vill man bland annat ge flickorna vuxna stödpersoner som kan hjälpa dem in i det svenska samhället.

- Ofta har de tjejerna vuxit upp i familjer där andra har styrt deras liv in i minsta detalj . Deras självförtroende är lika med noll och vi ser tyvärr många som flyttar hemifrån bara för att gå rakt in i destruktiva förhållanden, säger Azam.

foto: Petra Ljung I "Kvinnors nätverk" ta/ar man inte om feminism på ett abstrakt sätt utan utgående från kvinnornas egna erfarenheter. Azam Qarai och Valenka Vidal-Molina kämpar för att invandrarkvinnor ska få samma rättigheter och möjligheter som svenska kvinnor. Ett samhälles lagar gäller alla.

"Kvinnors nätverk" hjälpte i fjol omkring 50 flickor. Det är för mycket för organisationen som har små resurser. Valenka konstaterar att de sociala myndigheterna ofta bara kan hjälpa flickorna med akuta åtgärder. De som inte längre kan bo hemma tar skyddat boende och socialbidrag men på grund av sparkraverbjuds till exempel terapi sällan.

- Enligt socialtjänstlagen har socialarbetarna fyra månader på sig att åtgärda och följa upp ett fall. Men man kan inte bara låta en ung tjej bo ensam i skyddat boende och sedan lämna henne åt sitt öde. De här tjejerna är ofta deprimerade, de behöver stöd och hjälp att planera sina liv, säger Valenka.

Hjälplös inför lagen

-Vi hade t.ex. en 14-årig tjej som tog kontakt eftersc hennes socialhandläggare ville att hon skulle genomgå ( gynekologundersökning. Syftet var att ta intyg på att hc var oskuld för att lugna hennes föräldrar. Men vi ser de1 barnets perspektiv. Hur kan man utsätta en 14-åring föl sådan integritetskränkning, frågar Azam.

Valenka tillägger att många socialarbetare tar ställning föräldrarna trots att det ibland kan vara rentav livsfarligt flickorna att återvända hem.

- Ibland har man avfärdat de här tjejernas berättelser om fysisk och psykisk misshandel med att det bara handlar om vanlig tonårsrevolt. Ofta tycks socialarbetare tänka att familjen är så viktig i de här kulturerna att tjejerna måste fortsätta bo hemma trots att de far illa av det.

Valenka konstaterar att flickorna inte har något annat val än att rymma om de på nytt blir misshandlade eller till och med dödshotade. Då vänder de sig ofta till "Kvinnors nätverk" som en sista utväg.

- Men för oss är det olagligt att hjälpa dem utan att uppge till socialtjänsten var de befinner sig. Att undanhålla den informationen blir ett brott mot lagen eftersom de avvikit från en LVU-placering (Lagen om vård av unga). De tvingas alltså fly både från sin familj och från det samhälle de bett om hjälp av, säger Valenka.

Myndigheterna måste tala klarspråk

Efter morden på de kurdisk-svenska flickorna Fadime Sahindal och Pela Atroshi följde en livlig debatt om hederskulturen och unga invandrarflickors villkor i Sverige. Azam och Valenka är glada över att debatten gjort myndigheter mer uppmärksamma på den här problematiken.

- Men ibland har debatten spårat ur och börjat handla om " de där hemska utländska männen som inte lärt sig den svenska jämställdheten", som om alla svenska män vore så himla bra! Eller så har hedersrelaterat våld setts som ett uttryck för universellt kvinnoförtryck. Naturligtvis förtrycks kvinnor över hela världen men i vissa länder är förtryck mer accepterat. Våld mot kvinnor förekommer överallt, men det gör inte hedersmord eller barnvigslar, säger Valenka.

Azam och Valenka är också kritiska mot de journalister som skrev att Pela och Fadime mördades för att de ville "bli svenskar". De betonar att det är mänskligt och inte typiskt svenskt att vilja frigöra sig. Men Azam betonar att de flesta invandrarorganisationer styrs av äldre män som inte tar jämställdhetsfrågor på allvar.

- Myndigheterna borde tala klarspråk om vilka normer som gäller. Alla invandrarföreningar som far statliga bidrag borde visa att de har en vettig verksamhetsplan och också arbetar aktivt för jämställdhet, menar Azam.

De aktiva i "Kvinnors nätverk" har fatt utstå både hot och trakasserier för sitt arbete. En del kritiserar dem för att svartmåla muslimska män och spela rasisterna i händerna. Men deras budskap är inte att män från Mellanöstern eller Nordafrika förtrycker kvinnor oftare än män från andra kulturer.

- Vi säger bara att kvinnor från de här länderna har helt andra möjligheter i Sverige. Därför måste de bli tagna på lika stort allvar som svenska kvinnor när de ber om hjälp. Om myndigheterna inte ingriper ger de budskapet att svensk lag inte gäller alla utan att män inom en viss etnisk grupp har rätt att förtrycka sina barn och kvinnor, säger Azam Qarai.

Petra Ljung

astra nova - nr 6 2003
 

Mer av Petra Ljung: Prostituerade ses som brottslingar i högerns Frankrike