Det blir kaos när blattarna reser sig

Jag som hela tiden trodde att man i Sverige fick säga i princip vad man ville så länge man inte hotade en annan människa, men icke! Jag har min plats och är det något som är impopulärt så är det om jag går utöver denna roll. Jag, jag är ”invandrartjejen”. Jag fyller blattekvoten på Metros kolumnsida tillsammans med Alexandra, Carlos, Zanyar och så vidare.

I hatbreven som jag brukar få efter mina kolumner får jag en del förslag på saker jag i stället ska prata om. Det kan vara allt ifrån hur mycket jag borde hata min släkt för att de förtrycker mig till hur underbart Sverige egentligen är. Andra med lite mindre ”konstruktiv kritik” skriver att jag helt enkelt ska åka hem, det blir helt enkelt bättre så. Vissa har till och med erbjudit sig att betala min resa och att vinka av mig vid flygplatsen.

Och ibland måste jag säga att jag nästan håller med. När man nästan blir översköljd av brev och mejl där det står att antingen så håller man käft eller så åker man hem börjar man ju fundera. Vem gör inte det liksom? Inte många stannar på ställen där man inte känner sig välkommen.

Men samtidigt tänker jag: Vart fan ska jag dra? Jag är ju kurd, vi har inte haft ett eget land på Gud vet hur länge. Det värsta är att jag, även om jag kanske inte vill erkänna det, känner mig som en svensk. Vad det nu än är.

Jag är som sagt invandrartjejen som får yttra mig där det ser bra ut. Där det är bra att visa att man som politiskt korrekt har en eller ett par invandrare med i gänget. Det ser bra ut på bild. Det tycker alla om. Ända tills blattejävlarna reser sig från sin plats och gör något utöver den roll som de tillskrivits. Resultatet? Det blir kaos. Vad hände? Vad säger de? Kritiserar de vårt samhälle? Vår politik? Oss?! Otacksamma jävlar! Ni förstår, vi blattar passar bäst i svenska medier om vi talar illa om våra förtryckande släktingar, om vi talar väl om Sverige eller om vi talar om helt ofarliga saker som vädret och favoritsmak på glassen. Helst ska vi le också, annars blir det lätt lite obehagligt. Går allt enligt planerna så är det bara nynazisterna som stör sig på oss för att vi helt enkelt existerar, fast det gör de ju oavsett om vi är med i medierna eller inte.

Men snackar vi om sakerna vi snackar om nu så fylls våra postlådor av dessa underbara kärleksbrev från vanliga medelsvenssons som tycker att vi har gått över gränsen för deras gästfrihet. Men deras gästfrihet är nu min gästfrihet. Jag är ju svensk. Tror ni mig inte så kom och kolla mitt pass. Jag lovar och svär på allt jag äger att det står svensk medborgare. Så nästa gång ni brevskickare skriver om ”oss svenskar” och ”ni invandrare”, kom då ihåg att jag faktiskt är med i ”oss svenskar”-facket.

För att folk inte ska flippa ut totalt nu över min ”rebelliska kolumn” så vill jag bara säga att det svenska vädret är bedrövligt och att jag gillar vaniljglass med nötter.

NABILA ABDUL FATTAH
Studerandeoch fritidsledare

Kolumnen Metro Stockholm 2005-05-24

Vad betyder ordet...
Blatte     Blatta