Stockholm City 2006-01-20             Persiska   فارسى             Göteborgs-Posten


AGERA MOT HEDERSBROTTEN


Nu är det fyra år sedan som Fadime Sahindal blev brutalt mördad av sin far. Plötsligt förfasade sig Sverige över ett nytt begrepp - hedersmord. Detta skulle aldrig mer få ske. Men vad har hänt sen dess? Myndighetssverige förstår sig fortfarande inte på hedersvåld och det drabbar de utsatta oförsvarligt hårt, skriver Kvinnors Nätverk. Hedersmorden är bara toppen på isberget. I Kvinnors Nätverks arbete med att ge råd och stöd till våldsutsatta kvinnor, möter vi dagligen tjejer som lever under fruktansvärda förhållanden.


De får inte på något sätt bestämma över sina egna liv utan tvingas leva helt efter familjens regler. Att ha egna vänner, umgås efter skolan, gå på disco, klä sig i kjol, prata med killar – det kan vara förenat med livsfara för dem.

Många kvinnor som vänder sig till oss mår fruktansvärt dåligt och orkar inte leva så längre. Men allt detta förstår fortfarande inte Myndighetssverige.

”Vi kan inte göra något, för det finns inget reellt hot. Du får försöka ordna din situation själv”, är exempel på svar som en hotad kvinna kan få från socialtjänsten.

En pappa sa, i ett samtal med oss och representanter från socialtjänsten, att han hoppades att hans dotter skulle ta sitt förnuft tillfånga för han ”ville inte förlora två familjemedlemmar”.

Detta tolkade vi direkt som att någon i släkten skulle få i uppdrag att döda henne och att denna person då skulle hamna i fängelse. Socialtjänsten förstod inte alls vad han menade, de hade knappt lagt märke till kommentaren.

I ett annat fall som socialtjänsten visade sitt ointresse var när en minderårig flicka blev lämnad i föräldrarnas ursprungliga hemland efter semestern. Pappan åkte tillbaka till Sverige med dotterns pass och på så sätt blev det omöjligt för henne att själv ta sig därifrån. Pappan hade ofredat henne sexuellt.

Vi anmälde det till socialtjänsten, som inte lyfte ett finger. Trots påtryckningar var det enda de gjorde att två gånger skicka dit pappan (!) för att hämta henne, trots att de visste hur rädd hon var för honom.

Men det är inte bara socialtjänsten, även andra institutioner brister i sitt agerande. En ungdomsmottagning, i en stad i mellersta Sverige skickade en kallelse hem till folkbokföringsadressen i södra Sverige och röjde kvinnans hemliga adress. Resultatet blev att hon tvingades flytta igen.

Efter mordet på Fadime utlovades många miljoner som skulle gå till förebyggande åtgärder, nu skulle minsann det svenska samhället agera. Men varför har det hänt så lite på de här fyra åren som har gått sedan Sverige ”vaknade” och bestämde sig för att ta dessa kvinnors problem på allvar?

Visst har det skapats ett antal skyddade boenden för kvinnor som behöver gömma sig för sin familj. Men det räcker inte. Att tro att några månader på ett skyddat boende räcker för en tjej som har lämnat allt bakom sig, är fel. Hon behöver stöd under en mycket längre tid. Stöd för att få vardagen att fungera.

Om samhället inte kan bidra med dessa resurser, är vår erfarenhet att kvinnor inte orkar med det nya livet och återvänder till familjen. För gemenskap, även om den kan vara våldsamt förtryckande, är bättre än isolering.

Vi vill se en nationell handlingsplan som ska ge stöd vid akuta situationer. Men även ett långsiktigt stöd för att ge kvinnan en möjlighet till att leva sitt eget liv. Vi vill att samhället tar deras rop på hjälp på största allvar och lyssnar på vad de verkligen behöver. Om det inte görs, offras många unga kvinnors rätt att få bestämma över sina egna liv.

Kvinnors Nätverk
stöd- och rådgivningsbyrå för våldsutsatta kvinnor


Publicerad 2006-01-20 07:01 - Stockholm City